tisdag 11 november 2014

Vem är det som bestämmer att jag tycker som jag gör?

Nu på eftermiddagen har jag haft "film"visning och diskussion på schemat. Serieavsnittet vi såg var första avsnittet i serien "Fake or Fortune" (på svenska: "Konstdeckarna"), temat var Monet.
Efter att vi sett avsnittet hade vi en nästan två timmar lång diskussion om allt från värde, värdering, tolkningsföreträde, vad man egentligen köper för dessa enorma summor, dramaturgin, metoder... Ja, allt vi kunde tänkas komma på.
Det här med tolkningsföreträde är ett intresse som väckts hos mig redan under tidigare studier. Vem är det egentligen som bestämmer att jag tycker som jag gör? Vem är det som bestämmer att en tavla av Monet ska kosta så mycket? Vem är det som bestämmer att familjen Wittenstein ska få ha tolkningsföreträde när det gäller att bedöma om det är en äkta Monet eller ej? För på något sätt så kan vi egentligen inte påstå att det vi själva som bestämmer vad vi ska tycka eller ej. Ofta är vi så påverkade av både vår omgivning och vad andra ska tycka, att vi kanske inte ens tänker efter om det är våra åsikter eller ej. Vi går bara in med åsikten att ja, säger Wittenstein att tavlan inte är äkta, ja då är den inte äkta.
En annan intressant diskussion var tanken kring hur stor betydelse det har vem det är som säljer tavlan och under vilka omständigheter. Konstnären Banksy gjorde ett experiment där han lät en gatuförsäljare sälja hans konstverk för fantasi-låga priser, och trots att det var äkta vara (vilket försäljaren även intygade) var det ingen som köpte. Här visar det tydligt vilken betydelse försäljningssituationen och försäljaren egentligen har. Vi litar mer på Bukowski än på gatuförsäljaren på Stora Torget, vilket också gör att vi lägger tolkningsföreträdet hos "the big guy".

Det här med värde och värdering är verkligen inget lätt kapitel. Man kan vända och vrida på det i flera år, tolka ord och texter, tala för och emot. Men det är just det som gör det så spännande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar