söndag 26 april 2015

Att komma ihåg att andas

Våra liv springer förbi oss och ibland tror jag att det är bra att sätta sig ned och andas. Vi sätter krav på oss själva både när det gäller skola, arbete och fritid, krav som ibland är nästan omöjliga att uppnå. Jag ska dock inte sitta som någon som har allt under kontroll. Jag har alltid varit en sådan människa som har svårt att hitta en balans mellan att göra ingenting och göra alldeles för mycket. Men lite så tror jag att alla är. Vi måste bara låta oss själva stanna upp och analysera situationen och se om det är hållbart eller ej. Det behöver inte vara några stora förändringar vi pratar om utan det kan vara lite som jag gör nu, ligga i sängen iklädd pyamas med Tradera, Netflix och HemNet-tabbar öppna och bara vara, trotts att det finns hundra saker jag borde göra. I morgon är det måndag vilket betyder en ny vecka. Och en ny vecka är bra för en omstart, det tycker jag i alla fall.




söndag 19 april 2015

Två typer av människor..

Jag tror att det finns två sorters människor, de som är föreningsmänniskor och de som inte är det. Det kanske är lite snävt att dela in människor i fack, men i detta fall tror jag att det är möjligt.
   Nu i helgen har jag varit i Söderhamn på distriktsårsmöte för Svenska Kyrkans Unga i Uppsala stift och det är ett möte som pågår i dagarna tre. Jag är så otroligt stolt över att få vara en del av organisationen Svenska Kyrkans Unga för det ger mig ett hopp för framtiden. Under helgen var det 120 personer totalt närvarande på mötet, 48 ombud, några observatörer, medlemmar i distriktsstyrelsen, ledare etc och det som gör det så speciellt är att ingen får vara medlem om den är över 30 år. Det betyder att över 100 personer i åldrarna 8-30 år gav upp tre dagar för att få vara med och bestämma över kommande verksamhetsår, välja styrelse, besluta om budget och massa annat, trots att de egentligen kunnat göra något helt annat. Ingen av deltagarna under helgen får betalt för att visa sitt engagemang utan allt är på frivillig basis.
   Det är här mitt påstående kommer in. Antingen är du föreningsmänniska eller så är det inte det. Jag satt och pratade med några vänner om hur personer i vår omgivning uppfattar vårt engagemang både i just Svenska Kyrkans Unga och på andra håll. Jag har alltid haft fullt i schemat med ideella uppdrag både inom ridsport, bilsport och kyrkan och jag har fått göra ganska svåra prioriteringar för att få tiden att räcka till, men det går verkligen inte att säga nej!
De jag pratade med berättade om vänner som hade svårt att förstå att man inte bara kan höra av sig samma dag som ett arrangemang eller möte är och säga att man inte har tid eller lust att dyka upp. Det funkar liksom inte i en ideell förening eller organisation. Många av oss upplevde samma sak, vi åker på möten och liknande med inställningen att nej, vi ska inte säga någonting men likväl så stiger vi in genom dörren hemma igen med massor av nya, spännande uppdrag. Det går liksom inte att säga nej!
   Att under tre dagar få ha umgåtts med likasinnade stärker verkligen. Att se andra runtomkring sig brinna för samma saker, vara engagerade och vilja jobba för att förbättra distriktet och organisationen ger mig en underbar känsla svår att beskriva. Jag lämnade ett soligt Söderhamn peppad att fortsätta driva organisationen framåt trots att jag inte längre är med i distriktsstyrelsen och att även fortsätta mitt ideella engagemang i en lång tid framöver!


lördag 4 april 2015

Den bästa


En av de sämre sakerna med att bo i Visby är att jag inte har hästarna tio minuters bilresa hemifrån. Eller.. Det finns ju självklart hästar på Gotland, men inte "mina" hästar. Idag svängde vi förbi stallet så jag kunde få klappa lite på den underbara Aigle som jag haft som träningskompis i ungefär två år innan jag flyttade. Ridskolan jag red och jobbade hos har ett träningselev-system vilket innebär att man som elev kan gå i speciella grupper med mer tävlingsinriktad undervisning och då har man oftast en eller två hästar/ponnier som man tränar med lite extra. Aigle blev alltså den hästen jag tränade med extra i framförallt dressyr och working equitation (WE).
Har knappt klappat på en häst sedan jag flyttade till Gotland så det var skönt att kunna fylla på "hästkontot" igen!




torsdag 2 april 2015

Egen härd är guld värd..

Precis som många andra har jag alltid velat fram och tillbaka när det gäller mitt framtida yrkesval. Utbildade mig på gymnasiet till barnskötare men insåg ganska snart att det inte var jobbet för mig. Det var intressant att läsa om barns utveckling och liknande, men vantrivdes ganska mycket på praktikerna. Har jobbat extra sedan 2008 som kyrkvaktmästare, vilket är någonting jag trivts otroligt bra med, men är det någonting jag vill satsa på? Nej, det tror jag inte. Andra yrken jag funderat på är präst, församlingspedagog, lärare, HR-ansvarig och kommunikatör. När jag var liten ville jag bli kirurg eller tandläkare!
   Idag såg jag ett program som handlade om en kille och hans färd mot att få tre Michelin-stjärnor till sin restaurang. Jag blir alltid så inspirerad av att se personer som verkligen vet vad de vill och har ett mål, en väg, för att nå dit. Just nu vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag vill göra när jag tagit examen.
Jag känner dock att jag börjar rikta in mig mot köket och kökets plats i människors liv. Maten som ett levande kulturarv är någonting som berör oss alla. Varje maträtt har sin historia och för att citera en vägg-bonad jag hittade på Skansen tidigare i år "egen härd är guld värd". Tänk att få kombinera mitt intresse för mat med mina intressen för historia och kulturvård, hur härligt vore inte det?


Tänk att få kombinera detta...



... med detta; från Nordiska museets utställningar "Socker" och "Dukade bord"