söndag 29 maj 2016

Regnet vi så desperat behöver


Efter att ha haft veckor med strålande solsken har äntligen lite regn dragit in över ön. Trodde verkligen inte att jag skulle sakna regn så mycket, men när man hela tiden möts av skrämmande rapporter om att vattnet på ön sakta men säkert sjunker blir man glad över minsta lilla regndroppe. Tydligen ska de börja sänka trycket i vattenledningarna inom en snar framtid. Det ska bli intressant att se hur vi kommer klara turistsäsongen, kanske inte i år men nästa.. Egentligen är det ganska sjukt att vi har landat på månen, men inte fixat så att vi som ö mitt ute i Östersjön kan på något sätt tillgodoräkna oss det bräckta vatten som omger oss.

Annars tuffar livet på ön på som vanligt. Har skoluppgifter som ligger och gnager i bakhuvudet. Har så svårt att förstå hur någonting som är så roligt och intressant kan vara så fruktansvärt jobbigt att skriva om..
Har dessutom världens mensvärk, vilket säkerligen påverkar hur jag känner för livet just nu.

fredag 27 maj 2016

Hinner knappt andas!

Jag trodde att jag skulle ha tid på mig när Absolut Gotland var över, men tji fick jag! Dagarna går i ett och är fullsmockade med allehanda aktiviteter. Här är lite vad jag pysslat med sedan sist med bilder från min Instagram (m_janatuinen):

Besökt Hoborgsgubben på södra Gotland och än en gång blivit förälskad i denna underbara ö!

Njutit av Visbys solnedgångar.

Varit på Sveriges förenade studentkårers Fullmäktige i Uppsala, där vi bland annat gick på bankett på Uppsala slott.

Absolut Gotland gick av stapeln, 24 året i rad och med ungefär 700 besökare!

Det gällde att pausa så fort chansen gavs, typ när mobilen skulle laddas..

När AG var slut var det dags för Instagramvänliga luncher och Gotland Game Conference.

Luncher som köptes från ännu mer Instagramvänliga caféer.

De rosa AG-rockarna byttes ut mot vita labbrockar,

för det var dags att städa hela manskapshuset på Norrbys museigård. 
Utanför knuten så betade lammen. Jag längtar verkligen efter den dagen jag äger en lika vacker gård!

Nu på morgonen har jag varit iväg på synundersökning och köpt ett par nya slipade solglasögon, äntligen ska även jag få se ordentligt när solen skiner! Nu ska jag ta och dricka dagens andra kopp kaffe, skriva på lite inlämningsuppgifter och sedan drar jag vidare för att beställa lite tyg inför medeltidsveckan och sen ikväll blir det ett barpass på Rindi. Håll i hatten så hörs vi!









onsdag 4 maj 2016

Att våga säga nej

Jag tror att jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare, men jag känner att ämnet tåls att tas upp igen.
Idag var jag på en öppen utfrågning inför kårvalet som sker nästa vecka och alla vi kandidater fick frågan om vad vi skulle göra om vi en dag insåg att alla våra arbetsuppgifter var färdiga och vi hade en ledig dag. Nu var denna fråga som mest riktad till de som är arvoderade för sina uppdrag, men vi anar svarade så gott vi kunde på denna fråga. Vi fick även en fråga om hur vi hanterade stressiga situationer där det var mycket att göra.
Genomgående för oss alla, alltså inklusive mig själv, var att vi alla svarade (mer eller mindre) att konceptet lediga dagar eller inget att göra var ovanligt samt att om vi hade en ledig stund skulle vi genast leta upp uppgifter att göra. Detta fick mig att tänka lite när jag slagit mig ned för att äta middag här hemma. Lever vi i ett sådant samhälle där att ta en ledig dag ses nästan som något negativt, att vara klar med sina uppgifter och njuta utav detta?
Jag ser mig absolut skyldig till att bidra till detta klimat. Att skoja om att inte gå in i väggen utan springa igenom den eller att aldrig ha en ledig stund och skämmas om jag bara läser 100% (observera ordet "bara") samtidigt som jag engagerar mig ideellt är en del av hur jag uttrycker mig, vilket jag ibland skäms över. Ofta idealiserar vi personer som klockar flest timmar istället för att höja den personen som har hittat en god balans mellan jobb och fritid. Jag vill absolut inte kritisera eller peka ut de personer som gav dessa svar idag, men det fick i alla fall en klocka att ringa hos mig då jag såg vilket mönster jag är invävd i och framförallt bidrar till.
Ibland kanske vi ska vara lite mer livsnjutare, inte bara på sociala medier och skryta om våra "perfekta liv", utan ibland faktiskt våga vara lediga och säga nej.