onsdag 4 maj 2016

Att våga säga nej

Jag tror att jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare, men jag känner att ämnet tåls att tas upp igen.
Idag var jag på en öppen utfrågning inför kårvalet som sker nästa vecka och alla vi kandidater fick frågan om vad vi skulle göra om vi en dag insåg att alla våra arbetsuppgifter var färdiga och vi hade en ledig dag. Nu var denna fråga som mest riktad till de som är arvoderade för sina uppdrag, men vi anar svarade så gott vi kunde på denna fråga. Vi fick även en fråga om hur vi hanterade stressiga situationer där det var mycket att göra.
Genomgående för oss alla, alltså inklusive mig själv, var att vi alla svarade (mer eller mindre) att konceptet lediga dagar eller inget att göra var ovanligt samt att om vi hade en ledig stund skulle vi genast leta upp uppgifter att göra. Detta fick mig att tänka lite när jag slagit mig ned för att äta middag här hemma. Lever vi i ett sådant samhälle där att ta en ledig dag ses nästan som något negativt, att vara klar med sina uppgifter och njuta utav detta?
Jag ser mig absolut skyldig till att bidra till detta klimat. Att skoja om att inte gå in i väggen utan springa igenom den eller att aldrig ha en ledig stund och skämmas om jag bara läser 100% (observera ordet "bara") samtidigt som jag engagerar mig ideellt är en del av hur jag uttrycker mig, vilket jag ibland skäms över. Ofta idealiserar vi personer som klockar flest timmar istället för att höja den personen som har hittat en god balans mellan jobb och fritid. Jag vill absolut inte kritisera eller peka ut de personer som gav dessa svar idag, men det fick i alla fall en klocka att ringa hos mig då jag såg vilket mönster jag är invävd i och framförallt bidrar till.
Ibland kanske vi ska vara lite mer livsnjutare, inte bara på sociala medier och skryta om våra "perfekta liv", utan ibland faktiskt våga vara lediga och säga nej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar