fredag 29 juli 2016

Ett hållbart Gotland?

Vattenkrisen på Gotland har nått oanade nivåer. På HelaGotland gick det i dagarna att läsa den oroande rubriken "Länsstyrelsen anlitar akut experthjälp till Bulverket" och idag skrevs artikeln "Expert: då får man skicka hem turisterna". Att det råder en smärre kris just nu, eller snarare sedan i våras, finns det inga tvivel om. Vi som bor här nås ständigt av uppmaningar och tips om att spara på vattnet. I skolorna lämnas små timglas ut till barnen med uppmaningen om att de bara ska duscha på max fyra minuter, vi ska ha vatten i kylen så att vi slipper spola när vi vill ha kallvatten, lägg tegelstenar i äldre toaletters vattensystem för att minska på vattnet och i varje uthyrd lägenhet finns en liten lapp där turister uppmanas att även de spara på vattnet.
   Samtidigt som allt detta sker så kan man läsa detta i sist nämnda artikel:

   "Får vi inget regn, och om Tingstäde träsk inte fylls på framåt hösten, då blir det en akut kris. Då blir det antagligen ransoneringar. Då får vi bedöma vilka som är prioriterade, som till exempel sjukhus och äldrevård, medan till exempel privatpersoner som har villor längs vägen får hämta vatten i dunkar." 

Nu finns risken att jag låter väldigt gnällig och kanske är det lite foliehattsvarning på mina åsikter, men så får det vara. Jag är orolig för den utveckling jag ser och läser om i Visby, och även Gotland i stort. Nu bor jag i Visby och därför är det lättast att skriva om den verklighet jag upplever, men självfallet är jag medveten om hur besluten här påverkar de mindre orterna runt omkring på Gotland. 
   
Just nu håller man på att bygga en gigantisk kryssningskaj precis söder om den nuvarande kajen. I dagsläget kan man ta emot fartyg på ca 140m medan den nya kajen kommer kunna ta emot två stycken fartyg på 340m var. Idag tar Visby emot ungefär 60'000 kryssningsturister per år men man räknar med att när nya kajen är igång ska man kunna ta emot 150´000 årliga resenärer. Det är alltså exklusive de som reser med dagens alternativ (Destination Gotland, Gotlandsbåten och flyget). 
   Hur har de tänkt att Visby stad ska kunna klara av att ta hand om alla dessa människor? I dagsläget finns det knappt offentliga toaletter att täcka upp för alla som behöver pudra näsan. För att inte tala om vattnet.. Jag är medveten om att det är turismen som får Visby och Gotland att gå runt, men snart måste man inse att vi inte har en hållbar utveckling framför oss. 
   Att som student och Visby-bo få inlägg i sitt Facebook-flöde med rubriker och inlägg om att Regionen uppmanar beboende i och kring Visby att hyra ut sina hem till besökare och samtidigt bli ifrågasatt av de samma i en enkät som gick ut till alla studenter, en enkät med frågan "Varför vill du bo i Visby under sommaren"? Tja, varför vill du bo i ditt hem alla 12 månader om året? Regionen vill att fler studenter ska bo kvar här efter sina studier, de vill öka antalet fast boende, men att bemötas av citatet ovan, att man alltid kommer att ses som prio två efter turisterna tror jag inte kommer att göra saken speciellt mycket bättre. För hur stor är chansen att man klarade vattennivåerna exakt fram till Almedalsveckan och att man sedan var tvungen att sänka trycket i vattenledningarna lagom till att sista lobbyisten lämnat ön? Det kan vara en tillfällighet, men det är så mycket som sägs och händer att vi som faktiskt bor här året om börjar undra om Regionen faktiskt vill ha människor som bor här året om, både i Visby och på resten av ön.

tisdag 26 juli 2016

Renoverar Ernst sönder vårt kulturarv?

Clara "UnderbaraClara" Lindström skrev för ett par dagar sendan en krönika för Expressen med titeln "Ernst vill renovera sönder vårt kulturarv". Mycket av det hon skriver håller jag med om, tillexempel hennes inledning där hon beskriver hur mycket bättre världen hade varit om fler män vågade hantverka och lägga upp gardiner som är för långa. Jag tror att alla skulle må så mycket bättre om man började hantverka och skapade saker som går att använda eller bara ger njutning åt ögat. Något jag däremot inte håller med om är hur hon anklagar Ernst för att vara orsaken till att många av våra kulturhistoriskt värdefulla byggnader renoveras sönder. Stora dramatiska förvandlingar gör sig bäst på tv, precis som Clara själv skriver, men att skylla det på bara en tv-serie tycker jag är fel. Jag tror snarare att programmet är ett resultat av ett större problem, ett uttryck för hur vi som är införstådda med vad dessa miljöer har för betydelse fallerar i att sprida vår kunskap.
Jag diskuterade denna artikel med en vän bara här om dagen och han påpekade att det snarare är vi som sitter på kunskapen brister i vår kommunikation med omvärlden. Vi sitter på våra höga hästar och ser ned på personer som renoverar sönder sina hem istället för att förklara varför det är viktigt att kanske behålla snickarglädjen och att faktiskt restaurera snarare än att renovera.

"Men folk gapar, beundrar och förälskar sig i detta sätt att renovera och vårda gamla hus. Och visst - ibland målar Ernst med linoljefärg precis som byggnadsvårdare förespråkar.
Men lite linolja är ingen garant för byggnadsvård. Det krävs faktiskt bara en enda liter vit sådan för att renovera sönder det mest värdefulla kulturarv. Jag vet byggnadsvårdare som gråter när "Sommar med Ernst" sänds. Dels för vad han gör med husen – men framför allt för det han uppviglar andra att göra. Ernstifieringen av hemmen."


Men är det inte ett steg på vägen att personer som renoverar använder just linoljefärg eller äggoljetempera? Kan vi inte istället uppmuntra detta och kanske visa på betydelsen av att använda sig av de rätta pigmenten för att få rätt kulör istället? Jag kan till viss del hålla med om att det kanske blir en slags historieförfalskning med att renovera i stil med "shabby-chic", men är det inte också dags att anklaga alla konstnärer för historieförfalskning som målar målningar över antiken, där vädret alltid är fint, personer är aldrig påväg någonstans medan målningar som ska föreställa medeltiden så är allt smutsigt och trasigt? Lite på samma sätt som Clara beskriver hur de falska bilderna av vikingarna har spridits, kan vi inte istället för att anklaga och döma sprida kunskap om hur det egentligen var? 

"Och i stället för att vårda och sköta om det vi har så förstör vi det. Målar vitt. Byter ut originalfönster. River bort ett genuint fyrtiotalskök ur ett hundraårigt hus, till förmån för ett nybyggt kök som ska imitera en hundra år gammal fransk lantstil. Med vita och gråa nyanser och och industrichica inslag. En stil som aldrig någonsin har funnits i Sverige. (...) I backspegeln kommer vi i bästa fall tänka på Ernst bravader som ett stolleprov. På samma sätt som vi tänker på de avlutade allmogemöblerna som blev trendiga på 80-talet. Ett mode som förstörde tusentals värdefulla föremål."

Här känner jag att man måste börja ta upp vilken restaureringsideologi man tillhör. Antingen vill man behålla och bara ha det som "det alltid har varit" i ena hörnet på spektrat, eller så vill man bruka i andra hörnet (väldigt förenklat, självfallet kan man vilja bruka föremålen även om man behåller dom, men detta är nog en annan diskussion). Det känns som att Clara i ena stund inte vill att man ska konsumera nyproducerade föremål som imiterar äldre stil utan man ska använda originaldetaljer men samtidigt ska man inte använda originalföremål om man gör det på fel sätt. När det gäller allmogemöblerna, hur många tusentals allmogeföremål ska vi ha som ingen vill använda? Jag förespråkar inte att vi ska luta av alla allmogemöbler, men är det inte bättre att de brukas och används istället för att slängas? Jag tror att det är bättre att sprida kunskap om behovet av att behålla dessa och inte luta av de istället och uppmuntra till att behålla originalutförandet istället för att döma de som ej vill ha det. Och när det gäller Claras exempel med köket, många hus har byggts under ett årtionde men nu har den detaljer från senare årtionde. Tar vi Stockholms slott som exempel håller man nu på att restaurera fasaden. Där har man haft många diskussioner om vilken färgsättning som är den "historiskt korrekta", den första? Den femte? Precis som samhället utvecklas så gör även många historiskt värdefulla byggnader det.

Ska vi bruka eller bevara? Vad ska vi spara? Hur länge och för vem? Vad är historiskt korrekt? Dessa är frågor kulturvårdare ständigt måste brottas med och förhålla oss vid. Att vi har ett problem med okunskap kring dessa frågor är det ingen som inte kan hålla med om, men att skylla detta på bara ett program känns inte rätt. Vi måste snarare se till det stora hela, och se detta program som en följd av problemet, inte en orsak. 

Vi måste prata kulturvård.

måndag 18 juli 2016

They see me scrolling..

Solen skiner ute och vad har jag spenderat de två sista timmarna? Jo scrollandes på DigitaltMuseum och Pinterest. Om det är några hemsidor jag kan spendera alldeles för många timmar på så är det dessa. Det är bilder som ska sparas, föremål som ska hittas, nya fynd ska undersökas och läras mer om!

DigitaltMuseum är en databas där flertalet svenska museer är registrerade i. Just nu håller jag exempelvis på att bläddra igenom hela Upplandsmuseets Hemslöjdssamling:
Här har jag hittat bland annat Upplandsdräkten som jag nog tänker prova mig på att sy upp inom en snar framtid, men även spännande broderier, stickade vantar och mycket annat. Sen håller jag även på att söka bland Nordiska museets samlingar med sökord relaterade till Uppsala och Uppland:
Men hur håller jag koll på alla roliga fynd? Det är här Pinterest kommer in i bilden! Tror nog att ni som läser här redan har koll på Pinterest, och i mångt och mycket kan man säga att DigitaltMuseum är som museernas motsvarighet till Pinterest, minus möjligheten att samla och ordna mappar med just de föremål en själv är intresserad av. 
På Pinterest kan du samla hemsidor och bilder på "anslagstavlor" eller grupper under namn du själv väljer. Sedan kan man följa andra för att se vilka hemsidor och bilder dom sparat. Sökfunktion och ämneskategorier finns! 

Följ mig gärna på Pinterest!

Så har du lite tid över, eller faller regnet utanför, så gör dig en stor kopp te eller kaffe och försvinn ned i DigitaltMuseum och Pinterest underbara värld.

söndag 17 juli 2016

Vila

Nu har jag varit ledig i två dagar och har ett par dagars ledighet framför mig fortfarande. Det har varit skönt att kunna vila upp sig efter 12 dagars arbete, att kunna ligga kvar i sängen hur länge jag vill och kunna umgås med vänner på kvällen utan att behöva tänka på att hinna hem i tid för att kunna sova ordentligt. Nu är det ungefär fyra veckor kvar av arbete innan det är dags för årets upplaga av Medeltidsveckan vilket markerar slutet på min sommar som guide. Det ska bli skönt att bara kunna njuta en vecka utan måsten innan en intensiv period med jobb där jag ska ringa och hälsa nya studenter välkomna samt att jag ska ta upp arbetet som kyrkvaktmästare igen, denna gång i Visby domkyrka! Där i krokarna sparkar vi även igång höstterminen och årets lamning ("inspark"). Eftersom jag hade så mycket att göra med Absolut Gotland så valde jag att inte engagera mig något alls i årets lamning utan jag kommer antagligen endast jobba ett par bar-pass, men annars kommer jag bara vara där och sprida glädje, informera om kåren och självklart tAGga inför AG-17!


Igår fyllde bästa Ronja år och vi drog ned till Kapitelhusgården, vart ska man annars hänga när kåren inte är öppen liksom?! Hur mysigt som helst, stämningen var på topp och människorna var underbara.

Nu ska jag fortsätta drömma bland alla underbara hus på Hemnet, dricka lite mer kaffe och käka lite mer Naproxen för att se om jag kan få bort i alla fall lite av värken som bestämt sig för att husera i mitt huvud..

fredag 8 juli 2016

Almedalsveckan

Jag tror att jag, precis som många andra, börjar bli ganska lättade över att vecka 27 börjar gå mot sitt slut. Känner en slags hatkärlek till detta gigantiska event som dyker upp fort och försvinner ännu snabbare. Detta är andra året i rad jag jobbar under just Almedalsveckan och det är så intressant att se hur staden förändras till en stor eventlokal där tusentals människor ska besöka över 3000 event-punkter och samtidigt representera just sin åsikt, för att bara ett par dagar senare "dö ut" till en mer normal turist-nivå gällande besöksantal. 
Under veckan har jag haft två jobb, ett som bar- och städpersonal på Rindi och som studentvärd på campus. När jag jobbade bakom baren i tisdags (serverade bland annat rosé till Maud Olofsson) märkte jag hur mycket jag saknat att jobba på kåren och jobbet som studentvärd kommer jag att sakna! Nu är jag ledig fram till söndag eftermiddag då jag kör sista passet på campus innan nya gäster att guida anländer på måndag. Fram tills dess: sömn!

Bästa Marcus Oscarsson, helt klart veckans trevligaste!

söndag 3 juli 2016

Så vart ska du ta vägen när du är klar?

Den frågan får jag gång på gång av både släkt, vänner och turister på jobbet. Att vara kvar på Gotland verkar inte för många vara ett alternativ, det är dock förståeligt när många i princip tror att ön stänger när de sista turisterna packat ihop väskorna och klivit på båten igen någonstans runt vecka 34. Men ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om vart jag ska ta vägen, vad jag vill jobba med eller ja.. Vad jag vill göra med mitt liv! Drömmar har jag självfallet, en snygg liten lägenhet i Köpenhamn med jobb på en inredningsbutik, arbeta på ett friluftsmuseum i Sverige eller utomlands, ett mysigt hus på Österlen varifrån jag driver ett företag som är återförsäljare för privatpersoners hantverk, ha en egen stor gård där jag lever nästan helt av mina egna grödor, ägare av ett litet sött hus i Visby innerstad med forskartjänst på Campus... Jag vet inte! Jag tänker högt och brett, Sverige eller utomlands..
En sak är säker, jag har mindre än ett år kvar till examen så snart kanske jag borde ha någon slags målbild!


Jag kanske borde satsa på ett slott när jag ändå är i farten? Just nu är Gärsnäs slott till salu med ett kök jag kunnat döda för!